En minst sagt rörig vecka här på östra sidan Manhattan den här veckan då FN håller sitt årliga möte för en rad statschefer. Försöker hålla lugnet och vara inställd på att det kommer ta lite längre tid att ta sig fram i myllret. Hastade tidigare idag förbi Dag Hammarskjold Plaza och tänke då på svensken som var FNs generalsekreterare mellan 1953 och fram tills hans död, eller mord, i Afrika i september 1961. Åren går…Läste precis en bok av Robert Lipsey om Hammarskjöld, högst läsvärd, och återkommer senare till en med ingående diskussion om den kände svensken, som för övrigt kanske inte är så känd numera.
Den korta intensiva höstperioden, i år från den 9e september då skolarna började, fram tills den 27 november, dagen före Thanksgiving, är i princip den mest intensiva och krävande perioden på året här i New York, inte minst inom banking, då alla bonusarna sätts under den perioden. Det är lite World Cup varje dag. Stressen är kännbar och det är samtidigt en period då allting återgår till den normala, stadens barn är tillbaka i skolorna, sportaktiviteterna har dragit igång igen, alla är tillbaka, vädret börjar bli lite mildare och det känns som en positiv fas under året, ägnad åt arbete, vardaglighet, läsning och ett mer struktererat liv. Ordning och reda, villket på klassiskt lutherskt svenskt maner känns tryggt och befriande.
Det känns dock också som om det är lugnet före stormen, borgmästarval stundar, budget och skuldkris i Washington DC, och en ökad press på arbetsplatserna att prestera mera, att jobba mer och smartare. Hade ett par möten under veckan med anställda från en investment bank och de kände trycket, det är numera kotym att jobba hela arbetsdagen och sedan fortsätta arbeta under kvällen hemifrån och dessutom arbeta under helgen. Det verkar numera handla om 24/7 och verkar bara bli värre och värre. Inom bankerna har de i alla fall numera en regel som innebär att man måste ha två veckors semester och man är under den period inte tillåten att vara involverad i firmans arbete, så med andra ord äntligen en verklig semester, om än påtvingad av staten.
Det är intressant att följa trenderna på arbetsmarkanden och under de senaste åren har vi sett en enorm ökning av konsulter inom den finansiella sektorn. Bankerna sparar pengar genom att inte behöva anställa sin egna personal, och de flesta konsultfirmorna har kraftigt expanderat. Ernst & Young officiella mål att att växa från en omsättning på 25 miljarder dollar i dagsläget till 50 miljarder dollar i 2020. Trenden med konsulter verkar fortsätta, men det har också börjat växa en ny kategori av anställda, som jag tror kommer öka ytterligare. Kategorin skulle kunna betecknas som kontraktsanställda. Det innebär att personen antingen arbetar för sig själv eller en headhunter eller en rekryteringsfirma och får ett kontrakt på en viss bestämd tid, ofta tre eller sex månader. Personen i fråga står själv för alla försäkringar och allt annat som skulle kunna betecknas som administration. Då den finansiella sektorn är under konstant tryck att skära kostanderna ytterligare för att förbättra marginalen, kommer trenden med nedskärningar, outsourcing, konsulter, förrvissa dyra, men billigare än anställda, och framför allt, med kontraktsantällda fortsätta under de kommande åren. Kostaderna kan därmed pressas ytterligare. Den kontraktsanställda är dock ganska utsatt då sjukvårdsförsäkringar och andra trygghetsfaktorer är väldigt dyra, och att det helt enkelt inte finns någon säkerhet. Många hävdar dock att detta är den nya modellen, för det ger också den kontraktsanställde personlig frihet, där man kan jobba under en period, därefter resa eller bara ta det lugnt och därmed finna andra mer moderna vägar för självförverkligande. Stressen kommer samtidigt finnas där, men det är kanske inte mer än stressen för en privat företagare?
Jobbmarkanden är dock stommen för de flesta, att gå till jobbet, att känna att man har en mening i samhället, att ha en inkomst så man kan ha en dräglig bostad och ett drägligt liv. Här i USA kan man genom jobbet vinna respekt, vänner och inte minst en förmögenhet som ger frihet och valmöjligheter. För många har den kroniska pressen tagit över livet och det är just en kamp på liv och död. Det finns inte längre någon lojalitet, utan det handlar om att ta sig fram sig på egen hand i djungeln. På något sätt har allting blivit mer komplicerat, mer komplext, och mer krävande. Arbetslösheten fortsätter ligga runt 8% här i USA, precis som i Sverige, men i alla fall här i USA är den verkligen betydligt högre, det beräknas ligga runt 14-15%, mest med folk som är deltidsanställda men söker heltid, studenter som hellre skulle arbete, folk som gett upp och de som helt enkelt inte vill jobba. Det är svårt att se hur trenden skall brytas och att fler arbeten skall kunna skapas. Det krävs en långsiktig strategi, som bygger på utbildning, satsningar på nya och växande industrier och med skattelättnader för företag som anställer. I grund och botten borde det vara alla mäniskors rätt att ha ett arbete, men det är lättare sagt än gjort i dagens marginfokuserade realitet.
En god ide är att konstant fortsätta ta kurser och lära sig mer och också få den kunskapen dokumenterad. Själv har jag konstant karriärsmöten,även om jag måste erkänna att jag efter alla åren här i New York känner en viss matthet. Det är den enda vägen dock. Hjälpte för ett par veckor sedan en ung person från Washington DC att få de rätta kontakterna här i New York och bli inbjuden till intervjuer. Fick precis reda på att det resulterade i ett jobberbjudande. Känns alltid bra att kunna hjälpa och man kan aldrig ha för många vänner.
Strukturen på arbetsmarkanden är hur som helst i en fas av förändring och ekvationen heltidsanställda, konsulter och kontraktsantällda kommer förändras under de kommande åren, men en reduktion av heltidsanställda. Det innebär att det krävs än mer fokusering på networking, att ha en gedigen resume, att vara positiv och energisk och att försöka vara steget före hela tiden.
Det har helt enkelt blivit jobbigare att jobba, jobbigare att ta sig fram inom den snåriga marknaden och jobbigare få allting att gå ihop. Inte vidare muntra ord kanske, men i realiteten gäller det just att vara steget före och se till att allting vad gäller liv och jobb är välorganiserat och att det finns en bakomliggande positiv och realistisk strategi vad gäller nästa steg, vad man vill och hur man skall kunna fortsätta vara relavant och efterfrågad. Jobbigt, ja, men i grund och botten finns det väl inga alternativ, eller? Väl värt att fundera på då det handlar om vad man egentligen vill göra, vad man vill arbeta med och hur man vill leva. Helt klart är dock att om man vill leva på Manhattan och vara med i leken, ja då gäller det verkligen att se till att vara steget före…