Håller på med ett antal projekt för närvarande, men framför allt med ett, som känns aningen överväldigande. Nya människor, ny kultur då de flesta är japaner, och en rad andra faktorer som jag inte helt har koll på. Har faktiskt förlorat kontrollen och tankarna går mest i riktningen att det är endast är ytterligare några veckor innan projektet är slut. Då klockan ringer varje morgon är i princip den första tanken att även den här dagen kommer ha ett slut. Låter nästan lite deprimerande, men då gäller det om möjligt att finna det positiva, jag kan lära mig, det är snart slut, du måste göra ditt bästa, det är spännande och utvecklande. I realiteten är jag dock helt slut, jag vill inte längre brottas med nya utmaningar, jag vill helst bara fortsätta med det jag kan, vara bekväm och inte behöva anpassa mig till de nya verkligheterna inom den amerikanska finansiella sektorn.
Då gäller det att ta ett djupt andetag och inse att om man vill vara med i leken, gäller det att snabbt anpassa sig till efterfrågan. Det är dock inte helt enkelt att lära en gammal hund sitta och jag är helt slut hela tiden. Det är en tid av stora förändringar här i New York. Jag har under mina drygt 15 år i New York aldrig fått så många frågor från folk som letar efter nya möjligheter, nya jobb, nya karriärer. Fick under kvällen ett email från en person som fått ett toppjobb på JP Morgan Chase, samtidigt som jag pratade med en yngre kille som precis fått lämna Google. Lyckan kommer, lyckan går. Det är nästa lite kalabalik på markanden, med en stor våg av avskedanden och med en ny slags desperation bland de arbetssökande. Det gäller att bli expert inom ett väl valt område och det har blivit allt tydligare att det är bra att vara på sidan som sitter på pengarna, the buy-side, betydligt bättre än att vara på den andra sidan, the sell-side. Kanske ingen nyhet, men det är tydligare än tidigare.
Spenderade nyligen en halv dag med en leasingfinanseringsexpert, som berättade att han varit intresserad av leasing sedan han var ett barn. Jag blev ovanligt trött under halvdagen med leasingmannen. Ofantligt trist. Jag drömde mig bort till Sverige och undrade hur det kom sig att att jag hamnat här med leasingmannen. Borde nog ha blivit svensk poet. Jag minns den ljuva tiden, jag minns den som igår. I grund och botten handlar det om att utnyttja sina kunskaper och bygga på sin passion, om det så handlar om leasing. Inte minst då marknaden fundamentalt skakas om med nya krav, då även nya möjligheter skapas. Det går inte längre att arbeta med strategiska frågor om man inte känner till det ofantligt komplicerade nya regelverken, vad som påverkas och vilken effekt det har på intäkterna och vinsterna. Det krävs helt enkelt betydligt mer möda för att kunna förstå vad som egentligen händer, de gamla enkla tiderna är förbi, och det krävs betydligt mer för att man överhuvudtaget skall vara relevant.
Jag började förra veckan att läsa en ny viktig regel, drygt 400 sidor lång, som berörde utändska bankers nya regler för verksamhet här i USA. Det gick helt enkelt inte. Orkade inte ta mig igenom det hela, så frågan är då hur jag utan den kunskapen skall kunna veta hur framtiden för de utländska aktörerna skall se ut, vilka produkter som bör prioriteras, hur framtida marginaler kommer se ut, hur man bäst skall kunna genomföra en omorganisation och vilka nya möjligheter som finns. Bläddrade förstrött igenom dokumentet, tog en promenad istället och njöt av den friska luften i central park, funderade på om jag skulle kunna åka på semester under våren och undrade om jag skulle köpa nya tennisskor eller ej. Önskade jag vore en hund eller fågel. Tog några djupa andatag och insåg att jag egentligen inte skulle orka sitta och läsa igenom eländet. Gav upp helt sonika. Kanske dags att bli en så kallad motivational speaker som alla andra som inte längre vet vad de skall göra. Finn dig själv eller Gud, överkom svårigheter, bli fri, bli lycklig. Nu visade det sig att några andra faktiskt orkat läsa igenom materialet och jag fick ett dokument på tre sidor som summerade allting på ett klart sätt. Därmed fortfarande anställd, fortfarande efterfrågad och jag lät osedvanligt intelligent då jag förklarade vad regeln innebär. Tänk vad jag kan, tänkte nog de andra som satt och bläddrade i det svårbegripliga 400-sidorsdokumentet.
Det här är helt enkelt den nya realiteten. Nu vore det egentligen inte helt omöjligt att faktiskt ta sig igenom sidorna, men orken tynade. Åldertecken kanske? Det är klart att om man nu skaffar sig en specifik kunskap inom ett område, vad det nu än må vara, en kunskap som inte är helt enkel, men begärlig, så kommer man ha en fördel och helt enkelt vara efterfrågad. Så det gäller att finna sin lilla nisch. Mars månad kommer bli min nischmånad, målet är att identifiera en sektor eller kunskap som man kan föra fram till markanden, något som är eftertrakat och som kan skapa en bas för de kommande åren. Investeringar, integrationer, derivata produkter, förtagsfinansiering, uppköp och restructuring. Listan kan göras lång och det finns i alla dessa områden stora möjligheter här i New York. Allt som behövs är energi och passion.
Det är en tid för omgruppering och anpassning och det ger även möjligheter, i alla fall i den förändrade markanden här i New York. Det går inte längre att vara plain vanilla, det gäller att finna sitt område och göra sig till en expert inom det gebitet. Inte helt enkelt, men i grund och botten finns det inget val längre. Det handlar om att vinna eller försvinna, svårt är det, men det finns också stora möjligheter i det amerikanska myllret. Som sagt, mars är en månad för eftertänksamhet, för att om möjligt försöka finna en ny väg framåt mot nya mål och nya möjlighet.
Känner redan viss ångest över morgondagen, men skall försöka anpassa mig till den japanska miljön, vara positiv och göra vad jag kan. En dag i taget. Att hjälpa en utländsk bank omstrukturera verksamheten här i USA är givetvis någonting värdefullt som kan generera stora möjligheter då det finns många andra utländska banker här. Vem hade kunnat ana att det var så pass jobbigt att jobba? Borde nog öppnat en blomsterbutik i södra Sverige eller satsat på svensk poesi, men å andra sidan, det är nog inte så enkelt det heller. Sökandet går vidare, carpe diem.